Den 25 juni 1888, en måndag, är ett datum som få Sundsvallsbor kommer att glömma. Även om ingen som upplevde traumat lever idag så finns det nog ändå ingen som inte hört om den stora branden. Dagen när Sundsvall brann, faktiskt till och med den mest omfattande branden genom tiderna i Sverige. Det märkliga var också att en annan norrländsk stad, Umeå, brann precis samma dag och bara en haltimme senare började den. Däremot blev den branden inte lika omfattande som den i Sundsvall och därför blev den inte lika vida känd.

Trästaden

På den tiden var Sundsvall en trästad så när det började brinna gick det enormt fort. På bara några timmar blev det en stad i ruiner där fem personer dött och 9.000 blivit hemlösa. I princip allt brann ner.

I dagens samhälle behöver vi mest oroa oss för kemikalier eller gasbehållare och det är lätt av vi glömmer hur farligt det var, eller är, med bränder när allt var byggt i trä som 1800-talets städer.

Katastrofen inträffade runt lunch, måndagen efter midsommar, 1888. Man tror att det var en gnista från ångslupen “Selånger” som orsakade antändningen, däremot kunde man aldrig fastställa det och ingen kunde säkert pekas ut och således anses skyldig.

Två veckor utan regn

farligt är allvarligt

Den ödesdigra dagen var en väldigt het och solig sommardag med kraftig blåst från väster, det hade inte regnat på två veckor och 28 grader i skuggan visade termometern. Runt 12.25 på dagen fick brandkåren larmet och åtta timmar senare hade hela staden brunnit ned. Brandmännen hade aldrig någon chans att kunna stoppa det brinnande infernot. Det sägs att hela byggnader brann ned totalt på bara 15-20 minuter och på grund av blåsten så spreds brinnande objekt upp emot 600 meter och antände på så sätt andra hus.

Ångslupen hade runt lunchtid tuffat fram längs Selångersån och det var strax efter det som någon såg lågor i det torra gräset längs älven. Det var då på andra sidan ån från där Sporthallen finns idag.

Nyförlöst räddades i sista stund

Änkefrun Charlotta Styfs brygghus var det första hus som brann.

Det finns nedtecknat om hur människor kämpade både för sina egna och andras liv.

Bland annat finns att läsa “”Kopparegesällen Arvid Göhle kom mitt i paniken ihåg att skräddare Otzéns hustru fött barn under natten. Han släppte sina egna saker och sprang till skräddarens hus. Det var i sista minuten då elden slickade husets timmerväggar. Göhle var en kraftkarl och tog madrass med både kvinnan och barnet och bar ut dem på gården. De flyttades senare till Tivoli och vidare ända ut till Heffners där de äntligen var trygga för branden. Göhles egna ägodelar gick förlorade.”

Rädda det som räddas kan

Invånarna försökte förtvivlat rädda allt de ägde men spridningsförloppet gick alldeles för snabbt.

Få saker kunde räddas men några rådiga personer kunde i alla fall bära ut kyrkans arkiv feån kyrkobyggnaden i tid innan den slukades av lågorna.

Andra kvicktänkta personer var några anstllda vid Sundsvalls enskilda, de lyckades låsa in både värdepapper och pengar i bankvalvets massiva järnskåp som klarade sig oskadda.