Staden Sundsvall var en av de sex städer längs norrlandskusten som grundades mellan åren 1620 och 1622. Ännu fler fanns på Finlands sida av Bottenhavet. Det sågs som en konsekvens av en resa som riksrådet Johan Skytte gjorde runt Bottenhavet år 1619.

Sundvall var, precis som sjöfartsstaden Härnösand som anlades 40 år tidigare, ett led i den svenska statens kontrollpolitik. De tillkom som ett led i att försöka öka exporten, förbättra infrastrukturen och även stärka kronans ställning runt just Bottenhavet.

Alla smeder måste flytta

Under Gustaf II Adolfs styre beslutades att alla rörsmeder som fanns ute på landsbygden skulle flytta till närmaste stad, det var en av flera orsaker till att en stad grundades under denna period.

Eftersom det skulle betyda förluster av smeder från Medelpad, som du inte hade någon stad, så bad man kungen om att få anlägga en stad.

Kungen var positiv till nyanläggning av städer men han kunde inte utfärda stadsprivilegierna före sin avresa till kriget mot Ryssland i Livland. Han befallde istället riksrådet att då utfärda interimsprivilegier. Dessa skulle gälla fram till hans återkomst och de verkställdes den 23 augusti 1621 när ett interimsbrev med stadsprivilegier undertecknades av några statsråd.

När kungen skulle resa tillbaka till Stockholm så gjorde han det runt Bottniska viken och stannae bland annat till i Sundsvall för att ta sig ett titt på den nya staden.

Kungen ordnade brevet

Stockholm

Så snart han återkom till Stockholm så färdigställde han privilegiebrevet och det signerades slutligen den 15 april 1624 med många fler förmåner än det tidigare var sagt.Inte långt efter stadens grundande lät kronan bygga både en kronobod natura-skatten förvarades och ett vapenfaktori. Gevärsfaktoriet plaerades så att man kunde få vattenkraft från där Sidsjöbäcken mynnade ut i Selångersån. Där erbjöds de inflyttade smederna sysselsättning. De tillverkade musköter, spetsiga vapen och pistoler. Dock lades verksamheten ned efter ett tag och öerfördes istället till Söderhamns gevärsfaktori.

Kronoboden var placerad ungefär där man finner hotell Knaust idag, alltså lite öster om den dåvarande staden och på den plats dit staden faktiskt flyttades senare.
På krönet av kullen där Väderkvarnsbacken ligger idag så byggdes en kyrka och ett staket byggdes som en tullmur runt hela staden.

Fisketvister

Utöver byarna Åkersvik, Sund och Köpstaden så kom staden att innefatta ödehemmanet Täfte. Men även ön Brämön i Njurunda socken, där det fanns tillhörande fiskerätt, samt fiskehamnarna Röhamn, Rödviken i Tynderö socken, Brämön och Lörudden i Njurunda socken.

Det var genom dessa fiskelägen man fick arranden från Gävlefiskarna som tidigare haft fiskerättigheterna. Det gjorde att en annan gren kom att prägla staden under en period.
Att kungen beslutade om stadsprivilegier var inte alltid uppskattat av invånare i den angränsande socknarna vilket ofta resulterade i tvister.
Regeln var att handel inte fick ske utanför stadsgränserna, därför tvingades hantverkare och även handlare att bosätta sig i de nyanlagda städerna.

Njurunda sockens bönder var förbjudna av kungen att fiska vid fiskegrundet Lörudden eftersom det var donerat till Sundsvalls stad och innan det till Gävlefiskarna.
På grund av det klagade de hos kungen mot det arrende av Lörudden som Sundsvalls stad hade.